Syftet med mentorsprogrammet är att låta juniora forskare inom Humanvetenskapliga området få träffa seniora forskare – ett sorts stöd i karriären. I en relation till en mentor kan frågor som dyker upp få nya perspektiv.
Institutionerna nominerar själva mentander och mentorer och när frågan har skickats ut så har det inte varit svårt att få tag i personer som vill agera mentor. Nu hoppas man att fler som är juniora i sin forskarkarriär vill delta. Inbjudan riktar sig till den som är anställd inom Humanvetenskapliga området som biträdande lektor, postdoktor eller forskare med ett förordnande eller stipendiefinansiering.
Unga forskare har många frågor
Gunnel Forsberg är professor emerita i kulturgeografi vid Stockholms universitet och har ansvarat för den senaste omgången av mentorsprogrammet. Hon menar att det i arbetet med att para ihop mentorer och mentander har varit viktigt att korsa fakultetstillhörigheten. Mentorn behöver inte redan veta så mycket om själva ämnet, då mentorskapet inte handlar om att handleda. Viktigast är att kunna agera stöd i de situationer som dyker upp.
– Unga forskare har ofta många frågor. Universitetet består av så många aspekter, i början så är man inte ens medveten om att frågorna finns. I ett sånt här sammanhang blir man mer mogen.
Minst tre gånger per termin förväntas den yngre forskaren att träffa sin mentor, i övrigt har det varit stor frihet för mentorparen hur de vill arbeta tillsammans.
– Mentorerna är ofta seniora personer som gärna vill hjälpa till och stötta. Uppdraget bygger på frivilligt initiativ, men mentorerna lär sig faktiskt också av det här. Kanske känner de till viss del igen sig, men får även lära sig om unga forskares situation idag, menar Gunnel.
Mentorprogrammet en brygga till systemet
Det senaste mentorsprogrammet hade sitt avslutande seminarium i början av vårterminen. Efter en genomgång där var och en fick berätta om sina erfarenheter, så stod det klart att mentorprogrammet sätter igång både frågor och funderingar kring vad det innebär att forska. Inte sällan är frågorna av praktisk karaktär.
Britta Zetterström Geschwind disputerade 2017 vid Institutionen för etnologi, religionshistoria och genusvetenskap. Hon har goda erfarenheter från mentorsprogrammet och stödet från sin mentor Laura Álvarez López, professor vid Romanska och klassiska institutionen. Britta menar att det stundvis varit frustrerande att som junior forskare brottas med den uppsjö av frågeställningar som dyker upp. Relationen till en mentor kan fungera som en brygga till systemet.
– Att vara med i mentorprogrammet är en fantastisk möjlighet att låta någon hjälpa dig att prioritera och guida i det landskap av hierarkier som den akademiska miljön innebär.
Mentorprogrammet startade 2017 som ett initiativ från Områdesnämnden för humanvetenskap och en pilotomgång genomfördes strax därefter. Satsningen kommer att genomföras vartannat år och startar nästa gång under 2021. Mer information annonseras under ansökningsomgången på Humanvetenskapliga områdets webbplats.