Under hela studietiden har han intresserat sig för internationalisering, företagsansvar, utrikeshandel, entreprenörskap och bistånd. Innan forskarutbildningen arbetade Wenderson som redaktör och marknadsanalytiker för Brasilianska handelskammaren i Sverige.
Tre frågor till Wenderson:
Hur valde du ditt ämne för avhandlingen?
Jag har alltid varit intresserad av att undersöka hur företag tar ansvar för samhället och miljön. Som master student hos SBS studerade jag hur statligt ägda bolag tog samhällsansvar. Jag ville alltså ta reda på i vilken utsträckning bolag som ägs av staten ta ansvar för hur de påverkar samhället, ur såväl ett ekonomiskt, miljömässigt som socialt perspektiv. Att forskar om socialt entreprenörskap i min avhandling kändes som ett naturligt övergång eftersom min forskning handlar om aktörer som skapar organisationer med alla dessa perspektiv redan inbyggda i deras affärs- och biståndsmodeller.
Vad har varit lätt respektive svårt i arbetet med avhandlingen?
Den lättaste och absolut roligaste delen av forskningsprocessen var att hela tiden möta nya människor och prata om deras arbete med bistånd, innovationer och fattigdomsbekämpning. Det var däremot svårt för mig att fastställa vilken aspekt av deras arbete min avhandling skulle främst handla om.
Kan du berätta något om de slutsatser du gjort i din avhandling?
Syftet med min forskning var att bidra till social entreprenörskaps literaturen genom att öka förståelse för hur sociala entreprenörer lyckas skaffa socialt acceptans och stöd för sina innovationer och organisationer. Jag har i min avhandling kallat den form av socialt acceptans och stöd entreprenöriell legitimitet samt menat att entreprenöriell legitimitet är en viktig men dock outforskad del av social entreprenörskap. Med det i åtanke visar jag på hur sociala entreprenörer mobiliserar olika typer av resurser för att leverera nya tjänster och varor till fattiga personer i kåkstaden Kibera i Nairobi Kenya.
Jag visar också på hur biståndstagare i Kibera ser på sociala entreprenörer och sina innovationer. Eftersom det finns många sociala entreprenörer och välgörenhetsorganisationer i just den kåkstad så har de lokala aktörer skapat olika sätt att dra nytta av och tjäna pengar på olika biståndsinsatser. Detta är en manifestation av vad jag i avhandligen kallar oväntat entreprenörskap.
En av anledningar till att sociala entreprenörer får stöd inom biståndssektorn är att de säger sig kunna bekämpa fattigdom i utvecklingsländer med nya varor, tjänster och affärsmodeller. Det är vitkigt att varorna och tjänsterna leveras på ett såväl ekonomiskt som miljömässigt hålbart sätt. Därför tenderar sociala entreprenörer att utveckla affärmodeller och vinstdrivande organisationer för att unvika bli beroende av bistånd från t.ex. staten och individuella donationer. Jag vissar däremot på hur svårt det kan vara att leverera sociala innovationer och samtidigt göra ekonomiska vinster .