Hur valde du ditt ämne för avhandlingen?
Det var inte ett svårt val. Flyktingar är en av de största utmaningarna i vår tid. Våra katastrofhjälpsprogram, rättsliga ramar, infrastruktur, bostadsförmåga, affärsmodeller och politiska system testas. Teoretiskt sett är jag intresserad av hur saker görs eller uppnås, dvs hur de organiseras. Många organisationsstudier har försummat att allvarligt engagera sig i flyktingars situation. Jag vill visa att min disciplin - lednings- och organisationsstudier - är väl rustad för att berika vår förståelse av flyktingar.
Vad har varit lätt respektive svårt i arbetet med avhandlingen?
Att skriva en avhandling är aldrig lätt. Det finns dock stunder som är roligare än andra. Det som var den roligaste delan av mitt arbete var att plotta hela historien. Jag valde att skriva en monografi eftersom det tillät mig att konstruera berättelser, att berätta berättelser som är tankeväckande och rikta på beskrivningar. Att placera dem på ett sätt som gör det möjligt för händelser att få mening och visa kontrasterande effekter var kul. En av de mest utmanande aspekterna har varit att se, förstå och visa hur flyktingar och utövare som samarbetar med dem faktiskt lyckas organisera ”världen”.
Kan du berätta något om de slutsatser du gjort i din avhandling?
Organizing Refugees visar a) att förstå verkligheten som multipel har djupgående konsekvenser för organisering, och b) flyktingar görs till olika med ömsesidigt beroende verkligheter. Genom att ge röst till flyktingar och avslöja deras sårbarhet efterlyser jag att humanisera det som har avhumaniserats och bidra med nya politiska sätt att agera på.
Sammanfattning
Utifrån etnografiskt fältarbete genomfört i Sverige, Finland, Grekland och Bulgarien under 2015–2019, undersöker denna studie en av de största utmaningarna i vår tid – flyktingströmmar. Flyktingströmmar är inte bara något kaosartat utan också något som organiseras. Fenomenet benämns i denna studie som organisering av flyktingar, ett aktör-nätverk bestående av människor och icke-människor. Organisering är ett verb och ger för handen att någonting hela tiden skapas. I denna studie är det alltså flyktingar som skapas – ett samspel mellan flyktingen själv och andra människor samt icke-mänskliga aktörer.
Den sedvanliga organisatoriska forskningen tar vissa metoder/tillvägagångssätt som givna när världen undersöks vilket får till följd att världen hålls konstant. Med utgångspunkt i aktör-nätverksteorin, särskilt Mols (1999; 2002) version, försöker jag förstå världen annorlunda, som multipel snarare än som plural. Det är en dramatisk förändring. När sedvanlig organisationsteori ändrar epistemologiska förutsättningar men håller världen kvar i plural, så utmanas här ontologin, dvs vår uppfattning av världen. När någonting skapas och omskapas så ger det upphov till olika ontologiska världen – det handlar inte bara om olika perspektiv.
Organisering av flyktingar innehåller alltså olika, multipla, världar – och de samspelar fast samvaron innehåller alltid mer eller mindre friktion, eller spänningar. Det är denna friktion som denna avhandling fokuserar på och det är här som Mols version av aktör-nätverksteorin är speciellt användbar för att förstå organiseringen av flyktingar. I analysen visas också på hur en förståelse av världen som multipel skapar nya etiska och politiska möjligheter – vad bör vi göra och vad har vi för möjligheter att agera annorlunda.