Idag går mycket av ntervjuarnas tid åt till annat än att göra själva intervjuerna. Foto: Wavebreakmedia
Idag går mycket av intervjuarnas tid åt till annat än att göra själva intervjuerna. Foto: Wavebreakmedia

Vi forskar för närvarande på tre olika teman inom området urval:

1. Hur många gånger ska man försöka ringa en person?

Det har blivit svårare att få tag på personer som blivit utvalda att vara med i SCB:s undersökningar, det är känt sedan tidigare. Att göra upprepade försök att få tag på folk som inte svarat i telefon tidigare är dessutom dyrt, när intervjuarnas tid går åt till att försöka få tag på folk eller hitta deras telefonnummer istället för att kunna göra själva intervjuerna.

Det här problemet forskar Statistiska institutionens industridoktorand Anton Johansson på, vid SCB:s intervjuarenhet. Syftet med forskningen är att försöka hitta en modell som håller budgeten, samtidigt som själva skattningen blir bra. En av de saker som han forskar på är att skatta sannolikheten att man kommer få till en intervju med en person som man har dragit slumpmässigt, genom logistisk regression.

Ser man att sannolikheten att få tag på en person efter att redan ha gjort till exempel åtta kontaktförsök är väldigt låg, så riktar man om resurserna till någon annan typ av åtgärd.

Ett annat forskningsprojekt är att undersöka  ”tandläkarstrategin”, man skickar ett sms i förväg om att SCB kommer att kontakta personerna nästa dag med målet att fler ska vilja svara.

2. Kan balanserat urval ersätta sannolikhetsurval?

Dan Hedlin, professor i statistik, forskar tillsammans med Beat Hulliger, professor vid universitetet i Neuchâtel om balanserat urval.

Idén går ut på att strunta i att dra ett sannolikhetsurval och istället dra ett balanserat urval. Målet är att få en svarsmängd som är så lik den population man vill dra slutsatser om som möjligt.

Forskningen ligger nära Peter Lundquists och Carl-Erik Särndals forskning, båda knutna till Stockholms universitet, men med den skillnaden att de utgår från ett sannolikhetsurval.

3. Hur säkert är det att extrapolera?

Dan Hedlin forskar också om så kallade ”cut off”-urval. En tillämpning är statistik om företag, där man undersöker ett stickprov av exempelvis olika företag med mer än fem anställda. De företag som har upp till fem anställda undersöker man inte eftersom det skulle åsamka småföretagen alltför stor uppgiftslämnarbörda.  

Sedan gör man en regressionsmodell, det vill säga en modell över sambandet mellan exempelvis variabeln antal anställda i företaget och variabeln orderingång, eller vad undersökningen går ut på, för de företag som har fler än fem anställda.

Eftersom man inte har tagit något stickprov ur gruppen företag med upp till fem anställda, utgår man från hur sambandet mellan variablerna för de större företagen och applicerar det rakt av på de mindre.

Man utgår helt enkelt från att sambandet ser likadant ut för de mindre företagen, vilket kallas att extrapolera eller att skatta en extrapolerad linje. Det finns väldigt lite litteratur om det här, trots att man gör så i många undersökningar och trots att det finns en del olösta problem.

Dan Hedlins idé är att pröva hur säker denna modell är genom att använda så kallad bootstrap. Det innebär att man tar 1000 sinsemellan olika stickprov av de större företagen och får fram en regressionslinje för vart och ett av de här stickproven. Sedan skattar man också en extrapolerad linje 1000 gånger och på så sätt kan man få fram osäkerheten i modellen.