När distansarbetet drog igång under pandemin kände flera doktorander att det saknades sammanhang för möten och dialog. Därför startade man Shut up and write, en digital mötesplats som ersätter kontorslandskapet.
– I och med pandemin så tappade vi doktorander alla ytor där vi tidigare möttes. Förut sågs vi på kontoret och kunde diskutera stort och smått – planera tillsammans och uppdatera oss om varandra. Nu skapar vi ett virtuellt sammanhang som fungerar ungefär likadant, säger Fariba Majlesi, doktorand och ordförande i doktorandrådet vid Institutionen för pedagogik och didaktik.
Zoomträff utan bild och ljud
Sedan början av året ses doktorandgruppen på Zoom under måndagar och fredagar. Man startar med att diskutera planerna för dagen genom kortare konversationer. Sedan börjar skrivandet som pågår i ungefär 90 minuter – eller längre, om någon behöver.
– Att påbörja och avrunda veckan tillsammans är ett spännande sätt att arbeta. Det varierar hur många av oss som är där, men vi ses även om bara få kan vara med. Precis som på den fysiska arbetsplatsen så kommer någon in vid klockan tio, och någon annan börjar tidigare. En tredje kommer efter lunch.
– Zoom står öppet hela tiden och vi finns bakom våra skärmar utan ljud och med avstängd kamera. Vi är där fast vi pratar inte, förutom när man behöver stämma av med någon kollega. Alla är co-host i Zoom, det innebär att ingen speciell person behöver vara online för att kunna samordna andra.
En känsla av gemenskap
Doktorandstudierna beskrivs som en individuell process. Genom Shut up and write kan man utbyta tankar om böcker och teorier, vilket ändå skapar en känsla av tillhörighet och kollektivet.
– Många doktorander vill gärna vara sin egen lilla ”ö”. Men, vi behöver fortfarande bli inspirerade av varandra. Om någon doktorand exempelvis har problem så vet vi alla att det inte är enkelt, då kan vi prata om det – vi sitter förmodligen i likadana processer.
Har alla doktorander varit lika positiva?
– Vi vill inte låtsas att vi har lyckats att göra det till en jättegrej, men vi försöker göra något åt situationen under pandemin och tycker det är ett spännande projekt. Vi försöker fortfarande inspirera andra att se fördelarna med att närvara vid träffarna.
Skulle initiativet kunna spridas för att få deltagare även från andra discipliner?
– Det tror jag! På vår institution finns en bredd och vi gör väldigt olika saker – någon kan ha ett psykologiskt perspektiv på pedagogiken, medan någon annan har en lingvistisk eller filosofisk ingång. Shut up and write kan vara ett sammanhang på universitetsnivå, det behöver nödvändigtvis inte vara för doktorander inom samma ämne.
Fariba Majlesi tillhör en forskargrupp som studerar vuxnas lärande. Just nu arbetar hon med datainsamling av kvinnors erfarenheter av migration, ett intervjuarbete som går långsamt på grund av pandemin. Idén till Shut up and write fick Fariba Majlesi under en tid vid ett annat universitet, där man under en seminarieserie sågs för att skriva tillsammans över en kopp kaffe.
– Alla kom in med sin dator, och med mobilen avstängd. Sen reserverade vi halva dagen åt att skriva. Det handlade inte om mängden text som producerades, utan fokus låg på själva skrivandet.
Hur ser din egen hemarbetsplats ut under pandemin?
– Under julledigheten, när jag insåg att hemarbetet kommer att pågå ett tag till, så byggde jag en arbetsyta hemma. Jag kan även arbeta vid köksbordet eller ligga och läsa på sängen ett tag. Eftersom jag bor nära universitet så har jag möjligheten att cykla till kontoret när inte många är där. Även om Zoomträffar bidrar till gemenskap så blir det annan känsla när man är på plats.