Yvonne Svanström är professor i ekonomisk historia och har under de senaste åren arbetat som vicedekan för utbildningsfrågor vid Samhällsvetenskapliga fakulteten. Från januari 2021 är det dags att axla rollen som dekan. Hon ersätter då Astri Muren, som har varit dekan för fakulteten de två senaste mandatperioderna.
– Det ska bli roligt – samtidigt som det känns både spännande och nervöst. Men jag är hjälpt av att slippa komma helt ny och har god nytta av att jag haft en så bra dekan som Astri Muren. Hade jag inte jobbat i dekanatet tidigare så hade jag kanske inte vetat vad som väntar, nu vet jag ungefär vilka frågor som det handlar om. Det finns dessutom kloka personer på Samhällsvetenskapliga fakultetskansliet som jag kommer kunna ta stöd av i den nya rollen samt den nytillträdda prodekanen och vicedekanerna.
Betyder det någonting att det är två kvinnor i rad i rollen som dekan?
– Det är en fråga som jag tycker man också, eller kanske framförallt, ska ställa till män som byter ut varandra på ledningspositioner. Det spelar roll utifrån kön att kvinnor också är chefer. Kön är en viktig variabel, men det spelar också roll vilka andra erfarenheter man har och vilken inriktning man har på det man arbetar med. Men det är övervägande manligt inom akademin, så på flera sätt spelar det ändå roll.
Kan du inspirera andra forskare till en möjlig karriärväg?
– Det är svårt att säga om det är en karriärväg, de flesta som är forskare vill helst forska, tror jag – oavsett kön. Det är ju också tidsbestämda uppdrag. Exempelvis är min tidigare roll som prefekt något jag tackade ja till mest av lojalitet till institutionen, men delvis så klart också av andra skäl. Jag tror att det hjälper om du är intresserad av hur organisationer fungerar och styrs, annars är det kanske inte så roligt att arbeta med den typen av uppgifter.
Att leda under en pandemi
Vilka frågor som ligger framför dekanatet under den kommande mandatperioden är ännu ovisst, men säkert är att arbetet kommer att präglas av den pågående coronapandemin.
– Jag tänker spontant på hur man ska hantera verksamheten under coronapandemin och när och hur en eventuell öppning av universitetet – de frågorna kommer förmodligen att spela roll inledningsvis i alla fall. Jag tycker att sittande dekanat bäddar på ett bra sätt för det kommande dekanatet.
Hur fungerar arbetet med den övriga ledningen under pandemin?
– Vi börjar ett nytt dekanat under extraordinära former, men nu börjar vi ju bli vana med situationen. Vi är inte så många i dekanatet och på kansliet, så vi kan ses i mindre grupper. Jag har själv mest arbetat hemifrån. Jag har ett litet skrivbord i vårt sovrum, min man har fått bära bort sin tidskriftssamling för att det ska fungera. Jag tycker vanligtvis om att arbeta hemifrån eftersom det då oftast rört perioder av forskning, men som läget är nu är det inte så kul. Men det är oerhört priviligierat att kunna arbeta hemifrån och en vardag som delas av många numera. Som det läget är nu är det bara att fortsätta hålla ut.
När vi pratas vid är Yvonne på språng och ska snart lämna sitt skrivbord för friskvårdsaktiviteter. Ledningsarbetet varvas numera med det nygamla intresset för hästar, något som hon kan få utlopp för på campusområdet även under coronatider.
– Jag ska iväg till 4H-gården vid Stora Skuggan där jag så smått har börjat rida igen efter 35 års uppehåll. Tidigare i mitt liv hade jag häst och tävlade – nu kom jag med på ett bananskal tillsammans med några kollegor från kansliet, det fanns en plats över som jag kunde fylla.
Yvonne Svanström är uppvuxen på en bondgård norr om Uppsala och flyttade till Stockholm som 20-åring. Bakgrunden är inte akademisk – men Yvonne har varit kvar i universitetsvärlden sedan hon disputerade i ekonomisk historia år 2000. Hennes forskning är inte i mainstreamfåran av ekonomisk historia utan vetter mot socialhistoria och handlar bland annat om kommersiell sexhandel och prostitution ur ett genusperspektiv. Arbetet har framförallt bedrivits vid Stockholms universitet, med ett kort avbrott för en tid på Handelshögskolan. För tillfället leder hon ett VR-finansierat projekt, Mellan fritt och ofritt arbete: Arbetsmarknadsrelationer och välfärdssamhälle i Sverige 1880-2020 där hon arbetar tillsammans med tre kollegor. Hon har även varit prefekt i olika omgångar, bland annat vid dåvarande Institutionen för ekonomisk historia.
– Det är en nyttig erfarenhet att ha prefektrollen i ryggen. Prefektrollen kan vara den svåraste på universitetet – det är verkligen hands on, du måste som prefekt ibland peta i allt. Det är både personalärenden, ekonomi och ”hur ska vi göra med den här inriktningen inom utbildningen” till vem som ska sitta i vilket rum. Det är bra att ha med sig erfarenheten av hur kan vara att arbeta som prefekt.
Hur är du som ledare?
– Jag tror jag är ganska operativt lagd som chef. Om jag ser ett problem så vill jag försöka lösa det så snabbt som möjligt. Ta till exempel det här med strategidokument, jag ser en fördel i att de är konkreta och ger en möjlighet att nå vissa mål – om det nu är sådana som ska uppnås och strategidokument som önskas. Sen är ju det inte alltid möjligt. Däremot tror jag att jag tänker strategiskt, även om jag inte alltid dokumenterar det. Men nu kommer ju inte alla utmaningar, eller vad vi väljer att kalla det, som ligger framför dekanatet att vara bara mina . Kanske får du fråga andra hur jag varit som ledare.
Samhällsvetenskapliga fakulteten tillhör det humanvetenskapliga området. Hur arbetar man bäst fakultets- och områdesöverskridande? Är det viktigt?
– Områdesorganisationen är konstruerad, men att sitta i olika beredningsgrupper ger en insikt i hur de andra fakulteterna arbetar, inte minst för oss som arbetar med utbildningsfrågor. Man kan se att det finns mycket som är gemensamt för fakulteterna inom Humanvetenskapliga området samtidigt som det är väldigt olika. Forskningssamarbete menar jag måste komma underifrån, även om vi nu har den organisation vi har. Profilseminarierna har i viss mån lett till ökat samarbete mellan fakulteterna, men för att det ska bli forsknings- och utbildningssamarbeten så måste man framförallt vilja samarbeta och ha en gemensam projektidé.